PJ 1.2 Icke-agila metoder
Table of contents
Vad menas med icke-agila metoder?
Traditionellt har linjära metoder/arbetssätt (icke-agila/waterfall) används vid utveckling. Utvecklingsfaserna delas då in i tydliga och fasta delar, där varje del måste vara helt klar innan en kan gå vidare till nästa steg.
För att det ska fungera att arbeta såhär linjärt, krävs det att teamet har en väldigt tydlig bild av när saker och ting är klara, hur en vet att det är klara. Det här arbetssättet fungerar ofta bra i stora teams som har väldigt tydliga mål och kravställningar, och att scopet är helt klart från början. 1
Exempel på indelning av utvecklingsfaser
- Planering
- Kravställning
- System- och mjukvaruutveckling
- Implementation
- Testning
- Deploy
- Underhåll/uppdateringar
Fördelar/nackdelar
Den stora fördelen med att arbeta linjärt, är förutsägbarheten. När det finns en tydlig plan från början av hur alla utvecklingsfaser kommer att se ut, hur lång tid de tar, vad som kan förväntas efter varje fas etc så blir arbetet lättare att överblicka och utgången lättare att förutsäga. Motpolen mot det är ju den stora nackdelen, vilket är att det här arbetssättet inte har något större utrymme för flexibilitet. Dyker det upp oväntade idéer eller förändringar, så blir det svårt att implementera beroende på var i utvecklingsfasen teamet är. I värsta fall kan det vara så att arbete måste skrotas och teamet måste backa tillbaka till en tidigare fas, vilket ju såklart kostar.